har inte direkt någon riktning eller mening med det här. mer än att kommunikation är bra. så jag skriver
vill skriva dubbeltydigt, för dubbeltydighet, när något är såväl symboliskt som bokstavligt, alltså på en och samma gång, då är det det bästa jag vet. då blir jag så tillfreds.
men jag kan skriva om en annan typ av dubbelsidighet -
som nu, när jag rider på en våg av cynism, så faller det samman med en stor lycka och kärlek till livet.
det är så, kan ni tro't?
jag dör över allt som är förskräckligt, och då syftar jag inte på breivik och koncentrationslägrena även om jag har ägnat mycket energi, tanke och känslor på de händelserna den senaste tiden, jag har grinat och fått rysningar och blivit darrig på handen när jag tänkt på det. det är också fruktansvärt. men de fruktansvärda sakerna jag dör över, är de små sakerna. subtila mönster. kontraproduktiv idioti. när mindre vetande leder till att en tänkt god gärning spär på det onda. upplever ni också det? säg ja
jag dör också över kärlek till min livssituation. studsar på moln. tycker minsta blick, ord, minsta prilla, minsta samtal, minsta möte är det allra, allra största. känner ni också så? snälla säg ja. det är så fint. jag bara älskar, älskar, älskar. säger ja