16.7.11

en nattfjäril.

jag släppte den fri

_______________________
men faktiskt att det var större än så. det var natt. jag gick upp för att skriva av mig alla stora tankar. jag skriver "en nattfjäril" som rubriktext, för det var en liknelse, nattfjärilen var i skrivande stund jag. men så tittar jag upp ovanför skärmen, sitter i ett mörkt rum, och ser en svart fjäril på fönstret. min man kommer upp just då (han har legat i sängen). jag säger: "titta, det är en fjäril här". "usch, döda den" svarar han. "nej, jag ska rädda den". och det gjorde jag. och det hela blev så himla fyllt av symbolik.

de stora tankarna var, att Livet, det är en plats där tiden står still. Men ändå, så har jag märkt hur mitt hjärta har växt. Kanske är det frånvaron av tidens tand. tidens tand har inte varit där och naggat och nafsat. så mitt hjärta har inte krympt, det har växt. nu har jag så mycket kärlek över. efter att jag givit mig själv mer kärlek än nånsin, älskat min man mer än nånsin nånsin. jag ser tre mörka barn från genomgångsboendet nedanför min balkong. de plockar körsbär från träden, äter dem och ser så lyckliga ut. i ett annat klimat i en annan tid, på en annan plats, samma plats. och det är _ så _ stort.

är på en annan plats. en plats där jag står med djupa tankar. men det är inte en plats för djupa tankar. det är en plats för yta. det finns mycket yta, ytan är uppfylld av folk. det är så trångt och befolkat, så himla tomt.

fjärilen, den svarta, var det som fladdrade runt i magen och hjärtat. när jag låg ner i sängen. jag gick upp. skriver det ur mitt huvud. och det faktum att mina tankar förkroppsligades. och jag FAKTISKT kunde öppna fönstret och släppa ut min svarta fjäril. det är ju bara för enkelt.

6.7.11

"jag har en stark övertygelse och det är att vi själva har valt våra liv. jag tror de allra värsta liven är mest utvecklande och att uråldriga själar väljer dem av den anledningen. ju mer en själ utvecklas, desto högre når den i den andliga hierarkin. jag tror inte kackerlackor är onda människor reinkarnerade, utan snarare högre stående själar som utmanar en föreställning om sig själva. jag brukar ofta få upplevelser av olika typer av dödsögonblick från mina tidigare liv. jag kan höra en dörr stängas igen, eller ljudet av någon som lämnar ett rum. jag har blivit mördad, det är jag helt säker på. ibland kan få en känsla av att jag har saknat en person djupt när jag ser den för första gången."       - festamysamaila 2011.
     

parabola

kära lilla krumelur, jag vill inte bliva stur

3.7.11

parabel

this body holding me - reminds me of my own mortality
embrace this moment - remember: 
we are eternal, all this pain is an illusion



.

y = ax2 + bx + c