16.12.13

shake the shackles

SKAKAS VÄL FÖRE SERVERING
ja, det är väl så en måste göra för att nå en jämn glöd.
kliv ut i den fria luften och låt dig i tumultet omskakas.
säkert att du landar med en duns. har du otur, så landar du på vassa stenar. mer tur, i en taggbuske. men vet du, tumultet låter sig inte kontrolleras - det låter dig aldrig styra vart du landar. 

ibland är luften så tät av omistlig dimma att du liksom bara flyter omkring. sakta långsamt kan du sjunka ner mot jorden. andra dagar är natten kristallklar och du kastas ner som ett spö i backen. 

trivs du inte där du hamnat? låt dig återigen omskakas. problem ger dig nämligen luft under vingarna. du kan flyga långt bort, bara du skakas skakas skakas och dallrar i huvudet och stannar med problem!!!
 
nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen dit som är mödan värd.
så småningom du kan låta dig serveras - men mättnaden är aldrig långvarig!
din hunger kan inte stillas. döva den, döda den, dämpa den, men aldrig stilla.



6.12.13

Bänder upp min tredje syn

Försöker följa min själsliga kompass, titta i stjärnorna, spå i spottkoppen, men jag vet inte hur all inre info ska läsas? Vad betyder det att jag har svalt en näve sand och fortsätter sätta i mig mer?? Varför kan jag inte se denna sandlåda jag befinner mig i? Var är den hur stor är den.
Är jag katten som gräver ner stinkande fisklik i sanden...


Men gud. Type no more. Nu vet jag nu har jag det! Tack kackerlackan min trogna själsliga kompass, här fanns ju nyckeln till stjärnskåderiet. Sanden är ju små små små stenar. De där som var stora och tyngde ner all luft sen blev det grus som for omkring o krockade det kom salt o nu de fina pudret som jag inte ens kan se men kan smaka. Det fastnar på vägen ut. Kanske måste det lägga sig. Liksom jag. Gonatt/sovstund