3.7.16

tumultrapport

ett år har gått.
mitt första år i ny solokvist, på nydanande sologren;

jag sa till min man: jag åker hem (till sverige, vi var i berlin)
han sa: det gör inte jag
jag sa: jag vet det
han sa: men kanske blir allting bra, sen, vi kanske ses igen
vi grät i några veckor
vi har inte setts och vi kommer inte ses på ett bra tag till.
han åkte till portugal och jag har börjat göra som jag vill.

sen dess har jag varit paniskt förälskad (och fortfarande är) i min gamle brevvän från tonåren som uppstod i mitt liv, flygit fram o tillbaka över kontinten, jobbat som klasslärare, haft panikångestattacker om vartannat, bott i södertälje, skejtat i ramp, startat ett band, börjat spela intstrument, gått growlkurs (typ), bott på en båt mittemot stadshuset, varit i kontakt med fladdermöss och spindlar, vandrat alperna, sett napalm death i liten by i bayern, bott hos mamma o pappa med min nya kille, flyttat till stor lägenheten mittemellan två bästa vänner, i grönaste orten, haft mina två bästa vänner från berlin här, kommit tillbaka till mitt gamla jobb, lärt mig att jobba mindre och inte bli trött, slutat med derby, bor med en brasiliansk hund och en brasiliansk tjej jag bara träffat en gång innan som ba plötsligt kom hit, hon är också trummis i mitt band nu och hennes trumlärare har spelat i sepultura :D jobbat på punkfestival, huserat norska punks som sov på golvet och gosade med min kramdjursälg eric, varit i regensburg och låtit mig behandlas som en prinsessa och majestät, låtit mina stormförälskelse flytta hit. drömt många naiva drömmar. låtit mig uppfyllas av all barnslig längtan.
umgåtts med mina vänner varje dag. låtit min kompis evelyn tatuera en stor fet fladdermus på min arm. spelat basket med kidsen här i orten. tagit hand om hundar för att inte vara hundrädd längre, kört bil för att inte bara bilrädd längre.